Flyger i vinden

Idag var det makusträning, äntligen. Vi var julklädda med rött julpannband, röd tröja och grönt schabrak. Vannes var såklart blöt efter dagens oväder men han var hjälpligt ren ändå.

Vi fick öva på att få ordentlig bjudning och en rörlig, gymnastiserande skritt på rakt spår och trav på volt. Det var väldigt nyttigt och gjorde mig lite mer medveten om mina hjälper och hur jag påverkar Vannes. Dessutom fick jag lite nya övningar att träna på som förhoppningsvi ska hjälpa till att bygga upp Vannes så fort som möjligt.

Tiden går fort när man har roligt - vips så var min halvtimma slut och jag fick gå in i stallet igen. Jag längtar redan till nästa gång!

All slask och snö som var kvar frös inatt, så stallplanen var alldeles knagglig och hal. Vi red iallafall ut med alla hästarna, Bengt gick med Pi, till en äng som var isfri. Men Pi är bara ett och ett halvt och blev väldigt busig och full med energi när vi kom ut på ängen. Så det blev bara skritt idag.

Vannes var pigg och glad som vanligt, torr för en gångs skull, och det var en riktigt trevlig tur. Vi kanske ska träna för Markus på onsdag och det ser jag fram emot. Det var mer än ett halvår sedan sist!

Den senaste träningen nu i våras

Det har regnat i två dar nu, stallplanen var som en slasksjö igår så vi tränade i ridhuset istället. Vannes var jättepigg och glad och det mesta gick som en dans. Det är kul när allt funkar!

Jag önskar att det här eviga regnet kunde ta slut så att det kan bli vinter snart. Slask och lera är det värsta jag vet.

Min blogginspiration ligger på noll, har ni några önskemål om inlägg?

Jag flyger fortfarande på små rosa moln efter uteritten igår. Imorrn hade vi tänkt gå ut igen, men enligt yr.no (där gården Vannes bor på finns med som egen "ort") ska det spöregna hela dan så vi får se. Det snöar jättemycket just nu och förhoppningsvis ligger det kvar men man vet ju aldrig.

Vannes boots har kommit! Fyra stycken Easyboot Trail, men jag har inte provat dem än. Spännande!

Det kom mer snö igår, nästan en decimeter. Lite av det töade bort idag men uppe i stallet är det alltid lite kallare så det var gott om snö kvar i skogen. Min stallkompis skulle rida de andra hästarna i ridhuset så jag och Vannes tog oss en liten tur ensamma. Och det var så himla härligt!

Att vara ensam med världens bästa ponny ute i skogen när den nästan fulla månen reflekteras i snön och det enda man hör är oskodda hovar mot marken. Det är det bästa sättet att koppla av efter en lång skoldag. Jag behöver inte mer av ridningen och hästarna, allt kändes bara så perfekt.

Vi red över en äng och Vannes var jättepigg och glad. Han var på och ville springa men höll sig i skinnet när jag höll in honom. Jag kunde ändå inte låta bli att låta honom sträcka ut lite så vi var riktigt busiga och tog några galoppsprång över det vita fältet

Jag red i den nya, fina hoppsadeln idag. Det var mer än fem månader sedan senast. Jag hann aldrig rida in den innan Vannes blev halt så den är lite hård, men oh så skön. Mig älska ^^

Vi kunde alltså äntligen premiäranvända det nya lila schabraket som jag impulsköpte i somras. Matchar fint med min lila jacka som håller på att ge upp. Mysak bet sönder blixtlåset.

Jag ångrade sadelvalet när det började småregna. Det eskalerade snabbt till en riktig regnskur som drog förbi och lämnade himlen blå, som senare gav vika för ett gråmoln till. Sådär höll det på i timman vi var ute. Konstigt. Sedan haglade det.

Vannes fick mycket bra träning idag. Han fick lyfta på fötterna i skogen, trava på en liten stig och massor med lågintensiv, kondistränande skritt.

Jag red Vannes med sadel för första gången på exakt sex månader. Jag gav mig på att låta honom trava lite och det var inga problem. Han tyckte att det var väldigt roligt och tog sig några galoppsprång på köpet. Det tyckte jag inte om, ponnysar som återhämtar sig från fång ska inte busa runt så. Han fick hålla sig i skinnet helt enkelt.

Jag hade mitt dressyrspö med mig i början för att kunna ge lite tydligare signaler i markarbetet. Det funkade bra men jag märkte att han blev lite stressad. Sedan tappade jag i min oaktsamhet spöt på marken när jag satt upp. Ovanan som kommer av att aldrig rida med spö. Jag har ett "jättefint" illrosa dressyrspö som jag fått i födelsedagspresent. Det matchar Jäättebra till Vannes ;)

I förslaget till en ny djurskyddslag ingår att spön inte ska få användas till att driva fram hästen, men däremot för att "förhindra olyckor". Jag är lite skeptisk, för var ska man dra gränsen? Hur gör man förresten för att förhindra olyckor mha spö? Och vad gäller när man använder spöt som förstärkning av t ex sidförande hjälper? Nä, det där får de tänka igenom en gång till. Vad tycker ni?

Jag och Vannes tog oss en skogspromenad på egen hand idag. Det hade precis mörknat, men samtidigt klarnade det upp och stjärnorna tittade fram mellan molnen. Ändå var det ganska mörkt, det är nymåne nu. det var riktigt mysigt, jag red ett par hundra meter där det var tillräckligt mjukt och Vannes var så glad att få bära mig. Det märktes att han gärna ville öka takten, men jag höll honom i skritt. Man vill ju inte att han ska överanstränga sig. Jag längtar tills vi får boots så att jag kan rida lite mer ute.

Vi var pyntade med reflexer från topp till tå och Vannes hade en ny reflex i svansen. P för Perfekt förstås ;)

För att lätta upp stämningen lite kan jag berätta om hur Vannes gick idag. Han var nämligen lika fin som vanligt. Han blev lite tröttare i slutet av ridpasset, men så red jag också längre och hårdare än jag brukar. Han var lite ofokuserad på mig men lyssnade ändå bra på hjälperna och kändes avslappnad och lösgjord.

Som jag sa förut så störde Pi koncentrationen lite. Eftersom vi var alla i ridhuset samtidigt kunde hon inte stå kvar ensam i stallet. Det märks att man är ovan vid att vara så många i manegen, den är ju ändå ganska liten. Helt plötsligt krockar alla i ena änden av ridbanan ;)

Träningen med Vannespannes gick jättebra idag. Han har inga problem med att bära mig i lång och låg form och då gör han smidigt både öppna och sluta. I lite högre form är det jobbigare men det är inte så konstigt egentligen, han har ju knappt några "ridmuskler" kvar. Jag arbetade honom lite för hand, vilket också gick väldigt bra, i kanske 15 min och sedan red jag i 15 min. Då var han lite lagom svett trots att vi mest bara skrittat och det säger ju lite om hans kondis ;)

Vi var och promenerade i skogen idag och jag red lite på Vannes innan vi kom ut på grusvägen. Han ömmar jättemycket såfort man kommer ut på grus. Det sinkar ganska mycket i igångsättningen så jag hoppas att vi får boots snart.

Antagligen blir det Easyboot Trail eftersom de ska vara så enkla att ta på.

Bild lånad från http://easyboot.ebutiken.nu

Nu har jag knåpat ihop en liten film från i onsdags för de som vill se. Det är inget fantastiskt, men visar lite hur jag tränar Vannes just nu. Tänk på att han vilat i fem månader så det är ju inget hårt arbete direkt.

Man märker skillnad på sidvärts från marken på den här filmen och filmen jag la upp häromdan. Att det går lite sämre nu tror jag beror på att jag vande honom vid att få godis vid trickträning efter att filmen-från-nästan-ett-år-sen spelades in och nu försöker jag vänja oss av vid det. Dessutom vad han ganska okoncentrerad just den dagen.

Det var väldigt mulet och dimmigt idag. Inte läge för en promenad med andra ord. Men att bara gå runt lite planlöst i ridhuset kändes inte särskilt lockande. Så vi satte upp en hinderbana! Vi hade dels några koner att rida slalom runt, bommar i ett "L" och en "grind" gjord av ett rep som sitter på två hinderstöd.

Det gick megasuperduperbra! Vannes var pigg och positiv och allt kändes lekande lätt. Förutom att stå stilla då, det har hyperponnyn inget tålamod för. Ryggningarna däremot var fantastiska och alla sidvärtsrörelser gick jättebra. Ett riktigt lyckat ridpass med andra ord, och förvånansvärt roligt för att bara vara skritt i 30 minuter. Det är det som är så bra med hinderbanor, man får något strukturerat att göra så man glömmer bort tiden. Det märks att det är lättare att hålla ponnyn fokuserad också.

 

Det gick lika bra idag, kanske att Vannes inte hade riktigt lika mycket energi som i måndags, men ändå var det riktigt härlig att få sitta upp på en glad och samarbetsvillig ponny som kändes underbart fräsh och pigg efter en välbehövlig vila!

På sätt och vis känns det nästan ännu bättre att få rida på sin ponny när man inte fått rida på fem månader och inte förväntar sig varken att det ska gå bra eller ens gå över huvud taget. När man fått bakslag efter bakslag hoppas man inte längre, och man förväntar sig ingenting.

Fia filmade på min begäran, men änsålänge får ni ett provsmak på när jag ska sitta upp på Finaste Fotomodellponnyn.

Sedan satt jag upp och det var så härligt! Vannes var så positiv och glad och allt gick så lekande lätt. Dessutom fick jag använda den bruna sadelfilten, resårgjorden och den flätade remontnosgrimman för första gången på månader.

Jag red på Vannes idag igen, vi snirklade oss mellan träden i skogen. Ryggningarna satt som en smäck och några enstaka steg i öppna blev det också. Det känns så härligt att sitta upp efter fem månader och allt bara funkar!

För att liva upp stämningen ytterligare tyckte Vannes att några bocksprång på skogsstigen skulle passa bra. Det verkar inte som om min balans försämrats nämnvärt under uppehållet, för jag satt tryggt och säkert trots hal ponnypäls och oskodda ridbyxor.

Jag och Vannes tog med Kajsa ut på fredagspromenad. Det var väldigt mysigt och Vannes var väldigt pigg och glad när vi väl hade kommit i gång. Jag red lite på honom över en äng och genom en skogsplätt, och vad han tyckte om det! Han blev precis sådär lycklig över att få ridas ut som han var när jag precis börjat rida honom för tre år sen. Han tyckte att det var riktigt roligt att få bära mig och det kändes så underbart!



Sedan, när Vannes slafsat i sig sin mash och alla hästarna gått ut i hagen, ville han ändå bara stå kvar i stallet och äta. Riktigt konstigt, han brukar bli himla orolig av att stå ensam i stallet men nu brydde han sig bara om höt. Jag fick verkligen övertala honom om att följa med ut. Jag undrar varför han var sån, för han var ju himla fin när vi var ute.

Vi gick på promenad tillsammans med Fia, Nöten och Mamma och nånstans i mitten (på ängen och skogsstigen) hoppade jag upp och satt på mysponnyn i ett par hundra meter. Det kändes väldigt bra att känna hans päls under rumpan igen och nästan bättre att känna hur känslig han var för säteshjälper, jag behövde knappt använda något annat. Härligt positivt alltså!

Däremot var vi tvunga att gå runt en bit extra eftersom det var stora skogsmaskiner där vi tänkt rida så Vannes var tvungen att gå en ganska lång bit på grus och då ömmade han såklart jättemycket. Jag vill ha boots, nu!

Jag har fått klartecken att börja rida Vannes lite smått nu, till att börja med bara skritt på mjukt underlag. Det känns underbart att vi är påväg tillbaka nu och jag håller alla tummar som går att det håller i sig nu.

Jag tittade på filmen från Clear-Rounden på BFK i våras (där Änglahoppet hålls nu ;) ) och blev så träningssugen! Den gången kom vi hem med två fina rosetter och jag var så lycklig. Just nu avundas jag dem som har friska, oskadade hästar och kan träna och tävla hur mycket dem vill. Men jag är ändå glad för att jag ska få börja rida Vannes igen!

Jag och Vannes tog med oss Fia på promenad före träningen. Vi mötte en liten familj som var ute och gick och de tyckte att Vannes var Ofantligt gullig. Jag kan inte annat än hålla med.