Flyger i vinden

Jag red i ridhuset idag. Töväder + nysnö = halka, så vi får hålla oss i skinnet ett tag. Det gick bra i alla fall, inte suer men inte dåligt heller. Jag red med bara remontnosgrimma och det funkade bättre än jag trodde att det skulle göra. Särskilt grinden, den gick bättre än med hackamore.

Vi galopperade lite och det gick också bra :)

Jag har haft lov den här veckan. Massor med tid att blogga, tänker ni. Massor av tid att rida, tänker jag! Jag har nte haft tid eller ork att skriva minsta lilla här, men nu lite uppdatering, äntligen. Sug i er likt kaktusarna i Sahara, för det kan dröja än mer till nästa lilla droppe ny text här.

Vi har i allafall utnyttjad det underbara vintervädret och ridit ut så mycket som möjligt. Vannes har hunnit trampa av sig en boot (för första gången) som var på vift i två dar innan den hittade hem igen. All snö och det faktum att sötponnyn inte sprungit ute ordentligt på ett par månader gör det smått livsfarligt att släppa honom att springa med fria tyglar och ännu livsfarligare att försöka hålla in honom. Vi har alltså tokgalopperat en del i veckan, mer eller mindre mot min vilja.

Idag red jag i ridhuset eftersom det hemska lågtrycket hunnit dra in på riktigt och försökte dränka oss i en väldig regnig snöstorm. Vannes var inte riktigt med på noterna, grinden tog vi oss igenom lite mindre galant än vanligt och helst ville han bara gå i Nötens svans. Det blir en utmaning för mig som får försöka hitta på något nytt och roligt att göra. Valet föll på galopp, vilket fungerade utmärkt i båda varven.

Allt som allt ett sportlov så som sportlov bör vara med sin beskärda del av glädje, rädsla och oro över borttappade boots.

Hej så länge!

Vi var ute och red igår, jag, Vannes, Fia och Nöt. Det gick bra för det mesta, men Vannes har så himla mycket överskottsenergi, mest adrenalin. Han stod still för länge så nu exploderar han i glädjesprång såfort man vill galoppera. Vi måste bygga upp galoppmusklerna igen, starta om från ruta ett. Det känns väldigt jobbigt, men samtidigt är det ju bara att tacka och ta emot. Som Fia sa igår, om Vannes inte hade bockat, rusat och sprungit iväg, om han hade varit en snäll ponny som alltid gjorde som man bad honom om och aldrig busade, då hade han ju inte varit min Vannes. En Vannes utan bockningar är ingen Vannes, iallafall inte min Vannes, och jag älskar honom precis så som han är.

Jag och Vannes var ute på en tur ensamma idag. Att jag inte varit ute ensam med ponnyn förut, det är ju så underbart! Man behöver inte förhålla sig till någon, man behöver inte vara social, man behöver inte försvara sig eller ponnyn. Den perfekta avkopplingen för själen, man får tid att tänka och bara vara. Att få dela alltsammans med en ponny, som lyssnar utan att säga något och tröstar utan ord.

Vi lyckades tajma uteritten så att vi kom ut över hygget just som solens sista strålar färgade horisonten rosa.

Jag red i ridhuset igår, barbacka med halsring. Jag hade hackamoret också, men det är roligt att rida med halsring ibland. Då får man som ett kvitto på att man kan kommunicera med sin häst på andra sätt än med tyglarna. Det är ett ganska effektivt sätt att få veta hur mycket man faktiskt använder och förlitar sig på huvudlaget och ev bettet.

Det var iallafall inte riktigt det som var tanken med inlägget. Min mening var att beskriva hur otroligt fin Vannes var igår. Han var jättepigg och sprang ifrån min hela tiden när jag jobbade honom från marken, bara för att kunna komma tillbaka gång på gång.

Ridningen gick super. Jag hade travbommar på ena kortsidan så att han längde ut steget och sedan korta jag upp honom i en sluta på långsidan. Han fick med all fart in i slutan så det kändes som att ryggen höjdes minst en decimeter. Sedan skulle jag prova i högervarvet o0ckså, hans svaga sida, men då hade Fia precis börjat galoppera Nöt så Vannes tog sluta-hjälpen som en galoppfattning och galopperade ett halvt varv. Utan att bocka! Det kändes så bra att jag skrittade av och gick in i stallet, man ska sluta när det går som bäst.

Det känns så skönt att ha honom genomkollad och att vi gjorde något åt problemet innan det hann bli något stort och störde igångsättningen. Nu ska vi alla vara fräsha och glada och redo för ett nytt år av utmaningar!

Kiropraktorn gick genom Vannes idag och han var tydligen ordentligt sned i bäckenet. Det kom troligen av att han haltade så mycket av fången men han blev behandlad och ska vara fit for fight igen. Det känns skönt att han mår bra och att vi kan vara säkra på att gå framåt nu. Han ska få massage i nästa vecka men det ska inte vara några problem.

Jag och Fia tog en barbackatur i skogen idag. Snön ligger kvar, det snöade mer ikväll, och det var kallt och månsken. Trots att månen inte var full lyste den upp skogen i ett silverfärgat ljus. Otroligt vackert och mysigt.

Nu kommer bilder på en fint matchad lurvponny med en fult matchad ryttare. Hur tänkte jag när jag lät reflexbandet sitta kvar på hjälmen och hade en röd buff? Tur att bilderna blev så gula av ridhusets lampor att jag fick göra om dem till svartvitt.

Jag la bara upp några av bilderna, vissa ser så dåliga ut att jag inte vill visa dem. Jag har jättekorta läder, har alldeles för långa yttertyglar och vannes är överböjd. Det var lite vitsen, för att sträcka ut och mjuka upp musklerna i yttersidan, men det ser för jävligt ut så bilder får ni inte ;)

Det var markusträning idag och vi tränade böjning för att riktigt sträcka ut alla myskler i ryggen och sidan. Efter ett tag klickade det och allt bara funkade. Det är det bästa med att rida för instruktör, jag önskar tt jag hade en liten Markus som sa till mig varje ridpass när jag har för lång yttertygel och när jag glömmer bort att styra. Bilderna blev inte så bra och ligger på kameran, kanske de kommer upp ikväll eller imorrn, annars till helgen.

Det har kommit snö hit nu äntligen och det kommer vara minusgrader i minst tio dagar till. Den här vintern kan inte vara mer efterlängtad, efter månader med mörker, regn och lera.

Jag och Fia red ut i snön igår, och vi galopperade. Vannes var lite ömfotad där det var som hårdast, men ändå pigg och glad. Efter veckan med fruset utan snö, när marken var så hård, har han en del blåmärken i hovarna som såklart ömmar lite.

Imorgon är det markusträning och jag har nya ridbyxor. Kanske får ni bilder, eller kanske bilder från förra träningen som jag inte lagt upp än. Är det något någon vill se?

Igår red jag Vannes i ridhuset. För omväxlings skull bestämde jag mig för att använda stångbettet med dubbla tyglar, det måste vara nästan ett år sedan sist. Annars tycker jag att Vannes krullar ihop sig så mycket på stången och inte riktigt vågar söka sig fram till bettet men den här gången  gick det riktigt fint. Jag red inte superbra så han har ju gått bättre men han kändes mjuk och samarbetsvillig och allt som allt var det ett bra ridpass. Jag fick Fia till att filma när vi forcerade grinden, är det något som någon skulle vara intresserad av att se?

Idag sken solen från en blå himmel och luften kändes härligt frisk och torr. Det betyder uteritt! Vi gick genom skogen på en liten stig med mycket klättring och lyfta-på-fötterna-terräng. Bra träning för PonnyPlutt med andra ord. Han var alldeles flåsig och svettig trots att vi nästan bara skrittat så jag antar att det var ett välbehövligt träningspass för  både kondis och muskler.

Jag har längre dagar i mitt nya schema och ska dessutom försöka ta körkort snart också så jag kommer inte till stallet igen förrän på onsdag och det känns lite sådär. Men men, det är bara att härda ut.

När jag kom till stallet idag hade det precis mörknat och stjärnorna lyste. Det är fullmåne så jag tänkte att det är nog ganska ljust ändå så jag tog med Vannes på barbackapromenad i vinterkvällen. Det kom snö i förrgår som regnade bort igår men lite låg kvar i vägkanten och allt var väldigt mysigt. Sedan kom molnen. Stjärnorna och månen gömde sig bakom mörka slöjor och skogen blev mörk.

Nåja, det var mysigt i alla fall och Vannes var lika gullig som vanligt. Älskade ponny.

Det stormade inatt, blåsten dröjde sig kvar långt in på dagen. Hästarna hade inte sovit så bra inatt och var ganska trötta allihopa så vi tog en lugn skrittrunda idag. Jag lät Vannes hitta en egen väg genom skogen så han fick lyfta på fötterna ordentligt men han släpade fötterna efter sig ändå. Trött ponny.

Nu är det också skitväder. Det kom lite snö igår men den regnade bort lika fort och det ska komma snöblandat regn imorgon. På fredag, då händer det grejer! Kan ni gissa vad?

Det stormade inatt, blåsten dröjde sig kvar långt in på dagen. Hästarna hade inte sovit så bra inatt och var ganska trötta allihopa så vi tog en lugn skrittrunda idag. Jag lät Vannes hitta en egen väg genom skogen så han fick lyfta på fötterna ordentligt men han släpade fötterna efter sig ändå. Trött ponny.

Nu är det också skitväder. Det kom lite snö igår men den regnade bort lika fort och det ska komma snöblandat regn imorgon. På fredag, då händer det grejer! Kan ni gissa vad?

Det kommer in grus och skaver i Vannes boots så jag gjorde provisoriska strumpor av fleecelindor åt honom. Det är typ tredje gången jag lindar ett ben och första gången jag försöker mig på att linda karleden, men jag tyckte att det blev ganska bra ändå. Visst ser det roligt ut med strumpor i bootsen? Han ska få "riktiga" strumpor i neoprene men de här fick duga sålänge.

Leriga ponnier kan jag fixa. Blöta ponnier klarar jag av. Men blöta ponnier täckta med lera från topp till tå är inte okej.

Julhelgen är över och snön bortspolad, leran tog dess plats snabbt nog och det är jag inte särskilt glad över. Idag var det bara att drömma om att sätta en sadel på Vannes, det enda sättet att få honom ren var att antingen vänta några timmar på att han skulle torka eller spola bort all smuts. Inget av dem var något alternativ.

Så jag och Vannes jobbade lite från marken i ridhuset istället. Eller snarare, jag försökte få Vannes att göra som jag ville och han såg allmänt uttråkad ut. Det är svårt att försöka motivera en matglad ponny utan godis men jag lyckades iallafall få honom att gå lite sidvärts över bommar, backa i ett "L" och trava över cavaletti. Alltid något.

Det har kommit drygt en halv decimeter snö nu, och det fortsätter bara snöa. Ändå valde jag att rida Vannes i ridhuset idag, jag ville prova S-hackamoret lite mer och jobba på det vi gjorde för Markus i onsdags.

Vannes var super, vi gjorde öppnor som aldrig förr. S-hacket fungerade jättebra, Vannes verkar gilla det. Han tog gärna kontakt och drog inte åt sig tygeln som han brukar göra.

Ändå hade jag ingen superkänsla, jag tyckte helt enkelt inte att det var så kul. Jag vet inte varför, men jag känner mig så opepp på dressyr. Kanske är det för att snön ligger så tjock på granarna att det ser ut som Narnia ute, eller kanske för att det snart är jullov och jag har tänkt sönder mitt huvud i höst. Imorgon ska jag iallafall ut i skogen. Härligt.

Jag och Fia gick ut på en riktigt lång promenad i snön idag och det var så roligt. Vannes hade sina kängor på sig, och de satt kvar bra genom både snö och lera. Vi mötte Rebecka och hennes shettisdam Moa och det är alltid lika trevligt.

Jag tycker så mycket om snön, det blir mjukt för ömma hovar, leran bekämpas en gnutta, ponnyn är ren och naturen blir så vacker. Det finns ett problem bara. Man kan inte köra moppe eller cykla på en väg täckt av snö. Om man skulle ta och ta körkort.

Jag och Vannes tog oss en liten uteritt för oss själva igår. Vi hann ut innan det mörknade, det blir ju så himla mörkt nu när det inte är nån snö ute. Vannes hade sina nya dojor på sig, det var första gången för mig och jag fick både positiva och negativa intryck från dem. De låter lite när hoven sätts i marken och känns allmänt klumpiga, lite som vandringskängor typ. Men de satt kvar på hovarna trots vått gräs och lera. Däremot har vi ju inte provat dem i galopp än men jag är hoppfull.

Det bästa med bootsen är att Vannes fick ett så härligt fritt steg och glad uppsyn, han gick på tårna och ville gå fortare samtidigt som han tog ut steget och sträckte ut. Precis som förr, då han alltid var svår att hålla in och helst ville springa jämt. Det får mig att fundera på hur länge han egentligen gått med onda hovar. Nåja, det är inget att älta. Det viktigaste är att världens bästa ponny är frisk och glad och vi kan rida ut igen. Det är värt allt!