Flyger i vinden

Det kommer in grus och skaver i Vannes boots så jag gjorde provisoriska strumpor av fleecelindor åt honom. Det är typ tredje gången jag lindar ett ben och första gången jag försöker mig på att linda karleden, men jag tyckte att det blev ganska bra ändå. Visst ser det roligt ut med strumpor i bootsen? Han ska få "riktiga" strumpor i neoprene men de här fick duga sålänge.

Leriga ponnier kan jag fixa. Blöta ponnier klarar jag av. Men blöta ponnier täckta med lera från topp till tå är inte okej.

Julhelgen är över och snön bortspolad, leran tog dess plats snabbt nog och det är jag inte särskilt glad över. Idag var det bara att drömma om att sätta en sadel på Vannes, det enda sättet att få honom ren var att antingen vänta några timmar på att han skulle torka eller spola bort all smuts. Inget av dem var något alternativ.

Så jag och Vannes jobbade lite från marken i ridhuset istället. Eller snarare, jag försökte få Vannes att göra som jag ville och han såg allmänt uttråkad ut. Det är svårt att försöka motivera en matglad ponny utan godis men jag lyckades iallafall få honom att gå lite sidvärts över bommar, backa i ett "L" och trava över cavaletti. Alltid något.

Det har kommit drygt en halv decimeter snö nu, och det fortsätter bara snöa. Ändå valde jag att rida Vannes i ridhuset idag, jag ville prova S-hackamoret lite mer och jobba på det vi gjorde för Markus i onsdags.

Vannes var super, vi gjorde öppnor som aldrig förr. S-hacket fungerade jättebra, Vannes verkar gilla det. Han tog gärna kontakt och drog inte åt sig tygeln som han brukar göra.

Ändå hade jag ingen superkänsla, jag tyckte helt enkelt inte att det var så kul. Jag vet inte varför, men jag känner mig så opepp på dressyr. Kanske är det för att snön ligger så tjock på granarna att det ser ut som Narnia ute, eller kanske för att det snart är jullov och jag har tänkt sönder mitt huvud i höst. Imorgon ska jag iallafall ut i skogen. Härligt.

Hon trodde inte helt felaktigt att det var "Häst med tomteluva från ryttarens synvinkel". Mer exakt skulle vara ryttare med tomteluva som sätter på häst tomteluva.

Ändå tycker jag att Noomie förtjänade en länkning. Hon har en otroligt söt häst också, han förtjänar nästan en egen länk. Vilken tur att de har samma url.

http://lexx.blogg.se

Jag och Fia gick ut på en riktigt lång promenad i snön idag och det var så roligt. Vannes hade sina kängor på sig, och de satt kvar bra genom både snö och lera. Vi mötte Rebecka och hennes shettisdam Moa och det är alltid lika trevligt.

Jag tycker så mycket om snön, det blir mjukt för ömma hovar, leran bekämpas en gnutta, ponnyn är ren och naturen blir så vacker. Det finns ett problem bara. Man kan inte köra moppe eller cykla på en väg täckt av snö. Om man skulle ta och ta körkort.

Hon smälter verkligen in i omgivningen nu när det är snö på grenarna. Hennes svans är ljust grå längst in och manen börjar också blekas av.

 

Den som kan gissa vad bilden föreställer vinner en länkning. Ledtråd hittas i föregående inlägg.

Det var snö utanför fönstret när jag vaknade imorse, härligt härligt!

Det betyder många timmar i stallet. Mycket skulle göras, många hästar rastas och mycket hö lastas. Nu är loftet fyllt av grönt fräscht hö, det finns inget som luktar godare.

Jag hjälpte till att ta ut Pi på promenad. Hon är så ung och full av bus att det kan va lite svårt att hålla henne ibland. Hon har blivit så stor, och större lär hon väl bli. Hon är säkert runt 150 cm vid det här laget.

Jag och Vannes tog oss en liten uteritt för oss själva igår. Vi hann ut innan det mörknade, det blir ju så himla mörkt nu när det inte är nån snö ute. Vannes hade sina nya dojor på sig, det var första gången för mig och jag fick både positiva och negativa intryck från dem. De låter lite när hoven sätts i marken och känns allmänt klumpiga, lite som vandringskängor typ. Men de satt kvar på hovarna trots vått gräs och lera. Däremot har vi ju inte provat dem i galopp än men jag är hoppfull.

Det bästa med bootsen är att Vannes fick ett så härligt fritt steg och glad uppsyn, han gick på tårna och ville gå fortare samtidigt som han tog ut steget och sträckte ut. Precis som förr, då han alltid var svår att hålla in och helst ville springa jämt. Det får mig att fundera på hur länge han egentligen gått med onda hovar. Nåja, det är inget att älta. Det viktigaste är att världens bästa ponny är frisk och glad och vi kan rida ut igen. Det är värt allt!

Idag var det makusträning, äntligen. Vi var julklädda med rött julpannband, röd tröja och grönt schabrak. Vannes var såklart blöt efter dagens oväder men han var hjälpligt ren ändå.

Vi fick öva på att få ordentlig bjudning och en rörlig, gymnastiserande skritt på rakt spår och trav på volt. Det var väldigt nyttigt och gjorde mig lite mer medveten om mina hjälper och hur jag påverkar Vannes. Dessutom fick jag lite nya övningar att träna på som förhoppningsvi ska hjälpa till att bygga upp Vannes så fort som möjligt.

Tiden går fort när man har roligt - vips så var min halvtimma slut och jag fick gå in i stallet igen. Jag längtar redan till nästa gång!

Det var luciakröning på torget idag. Min orkester spelade några julsånger och marscherade runt torget framför en hundparad och - två maffiga arbetshästar med vagn efter.

Jag har alltid varit svag för stora körhästar, i par och med bjällerkrans eller klocka. Inte minst nu i juletid. Helst bruna eller fuxiga nordsvenskar med ljus mule. Russ skulle jag också kunna tänka mig, men de är ju inte lika stora.

All slask och snö som var kvar frös inatt, så stallplanen var alldeles knagglig och hal. Vi red iallafall ut med alla hästarna, Bengt gick med Pi, till en äng som var isfri. Men Pi är bara ett och ett halvt och blev väldigt busig och full med energi när vi kom ut på ängen. Så det blev bara skritt idag.

Vannes var pigg och glad som vanligt, torr för en gångs skull, och det var en riktigt trevlig tur. Vi kanske ska träna för Markus på onsdag och det ser jag fram emot. Det var mer än ett halvår sedan sist!

Den senaste träningen nu i våras

Det har regnat i två dar nu, stallplanen var som en slasksjö igår så vi tränade i ridhuset istället. Vannes var jättepigg och glad och det mesta gick som en dans. Det är kul när allt funkar!

Jag önskar att det här eviga regnet kunde ta slut så att det kan bli vinter snart. Slask och lera är det värsta jag vet.

Min blogginspiration ligger på noll, har ni några önskemål om inlägg?

Jag flyger fortfarande på små rosa moln efter uteritten igår. Imorrn hade vi tänkt gå ut igen, men enligt yr.no (där gården Vannes bor på finns med som egen "ort") ska det spöregna hela dan så vi får se. Det snöar jättemycket just nu och förhoppningsvis ligger det kvar men man vet ju aldrig.

Vannes boots har kommit! Fyra stycken Easyboot Trail, men jag har inte provat dem än. Spännande!

Det kom mer snö igår, nästan en decimeter. Lite av det töade bort idag men uppe i stallet är det alltid lite kallare så det var gott om snö kvar i skogen. Min stallkompis skulle rida de andra hästarna i ridhuset så jag och Vannes tog oss en liten tur ensamma. Och det var så himla härligt!

Att vara ensam med världens bästa ponny ute i skogen när den nästan fulla månen reflekteras i snön och det enda man hör är oskodda hovar mot marken. Det är det bästa sättet att koppla av efter en lång skoldag. Jag behöver inte mer av ridningen och hästarna, allt kändes bara så perfekt.

Vi red över en äng och Vannes var jättepigg och glad. Han var på och ville springa men höll sig i skinnet när jag höll in honom. Jag kunde ändå inte låta bli att låta honom sträcka ut lite så vi var riktigt busiga och tog några galoppsprång över det vita fältet

När jag vaknade i morse var bilarna, vägen och gäsmattorna täckta av ett centimetertjock lager vit, knastrig snö. Gatan blev riktigt vacker i vinterdimman.








Jag hoppas att det kommer mer snart!

Jag red i den nya, fina hoppsadeln idag. Det var mer än fem månader sedan senast. Jag hann aldrig rida in den innan Vannes blev halt så den är lite hård, men oh så skön. Mig älska ^^

Vi kunde alltså äntligen premiäranvända det nya lila schabraket som jag impulsköpte i somras. Matchar fint med min lila jacka som håller på att ge upp. Mysak bet sönder blixtlåset.

Jag ångrade sadelvalet när det började småregna. Det eskalerade snabbt till en riktig regnskur som drog förbi och lämnade himlen blå, som senare gav vika för ett gråmoln till. Sådär höll det på i timman vi var ute. Konstigt. Sedan haglade det.

Vannes fick mycket bra träning idag. Han fick lyfta på fötterna i skogen, trava på en liten stig och massor med lågintensiv, kondistränande skritt.

Jag red Vannes med sadel för första gången på exakt sex månader. Jag gav mig på att låta honom trava lite och det var inga problem. Han tyckte att det var väldigt roligt och tog sig några galoppsprång på köpet. Det tyckte jag inte om, ponnysar som återhämtar sig från fång ska inte busa runt så. Han fick hålla sig i skinnet helt enkelt.

Jag hade mitt dressyrspö med mig i början för att kunna ge lite tydligare signaler i markarbetet. Det funkade bra men jag märkte att han blev lite stressad. Sedan tappade jag i min oaktsamhet spöt på marken när jag satt upp. Ovanan som kommer av att aldrig rida med spö. Jag har ett "jättefint" illrosa dressyrspö som jag fått i födelsedagspresent. Det matchar Jäättebra till Vannes ;)

I förslaget till en ny djurskyddslag ingår att spön inte ska få användas till att driva fram hästen, men däremot för att "förhindra olyckor". Jag är lite skeptisk, för var ska man dra gränsen? Hur gör man förresten för att förhindra olyckor mha spö? Och vad gäller när man använder spöt som förstärkning av t ex sidförande hjälper? Nä, det där får de tänka igenom en gång till. Vad tycker ni?

Det höll på att inte bli några bilder på Globen-prylen men i ssta sekund blev det några rätt dåliga bilder i hagen. Nåja, ni ser ju vad det är i alla fall.

Johanna hade förstås rätt. Jag har ju nämnt den förut, den fina röda grimman som jag tänkt skaffa till Vannes hur länge som helst. Visst blev han jättesnygg?