Flyger i vinden

 

Vannes är hästen allt kretsar kring, ponnyn som vänder tillvaron upp-och-ner och ändå gör allt rätt. Tre dagar i veckan är han min och vi gör allt tillsammans. Mest gillar vi att rida ut i skogen och sträcka ut i en skön galopp, men lika ofta tränar vi dansrörelser i ridhuset och ibland kan det hända att vi hoppar hinder eller övar tricks.

När Vannes var ung importerades han från någonstans i västeuropa för att hamna på en liten ridskola i Västsverige. Han bröts ner totalt både fysiskt och psykiskt och har haft en lång väg tillbaka till där han är nu, trygg och lycklig. Att få Vannes förtroende är stort, helst går han sin egen väg, men ännu större är att få hans respekt.

För den som inte känner honom är nog Vannes mest bara jobbig och ouppfostrad, han står inte still, varnar för bett och sparkar när man ryktar honom och springer över en när man leder honom. Men min Diamant är mer än så. Han är mjuk och försiktig med mulen på ens axel, han är glad och positiv vart man än styr, han är mjuk och känslig i dressyren och river sällan ett hinder. Med Vannes vet man aldrig vad som händer, så varje dag blir ett äventyr.

Det dröjde länge innan jag vågade släppa Vannes i full galopp i skogen, och ännu längre innan jag gav mig ut på ett fält. Fortfarande bockar han då och då, mest när han kommer ur balans eller vill protestera mot att vi galopperar på en äng full med mat. Men jag har aldrig haft svårt för att sitta kvar på honom, och jag har aldrig varit rädd för att sitta upp igen.

Har han inte världens vackraste huvud?