Flyger i vinden

Jag som bloggar här går allt som oftast under namnet Mela. Jag är sjutton år fyllda och pluggar andra året naturvetenskap på gymnasiet. Mycket av min fritid tillbringar jag i stallet, ett litet privatstall med fyra hästar och en stor lösdrift. Där är vi noga med att hästarna får leva så naturligt som möjligt och att ridningen aldrig innebär tvång eller våld. Jag tränar med Vannes för Markus Holst, något som skulle kunna kallas akademiskt ridkonst även om jag helst inte vill stoppa in mig själv i något fack.

Min familj består av mig själv, mamma, pappa, tre storebröder, min allra käraste tvillingsyster Sofia (Sfut@DV), en stor lurvig katta och fyra små luddiga kaniner.

Jag är same, fastän att jag bor i Västsverige, och fjällen och skogarna ligger mig nära om hjärtat. Jag älskar att vara ute i naturen, ensam eller med sällskap, låta tankarna vandra och lämna bekymren bakom mig.

Min ridkarriär inleddes på en större ridskola när jag var sex år och trampade på i godmodig takt fram tills hösten 2006. Då blev jag medryttare på en liten gullig vit c-ponny som kallades Midde och var tränad enligt den akademiska ridkonsten. Hästarna på den lilla gården gick ute året om, skolösa och oklippta, något helt nytt för den ridskoleunge jag var.

Midde såldes våren därpå, men jag var fast i stallet med de lurviga hästarna och fortsatte rida på ett mulligt halvblodssto, Ircos Altea. Med tiden, av många olika anledningar, började jag rida en liten halvgalen ponny mer och mer. Vannes heter han och är den finaste ponny man kan tänka sig, men närmare går jag inte in på honom eftersom han fått en egen sida här på bloggen. Altea lämnade den här världen i början av Juni i år, föralltid älskad och saknad.