Flyger i vinden

Nu kommer bilder på en fint matchad lurvponny med en fult matchad ryttare. Hur tänkte jag när jag lät reflexbandet sitta kvar på hjälmen och hade en röd buff? Tur att bilderna blev så gula av ridhusets lampor att jag fick göra om dem till svartvitt.

Jag la bara upp några av bilderna, vissa ser så dåliga ut att jag inte vill visa dem. Jag har jättekorta läder, har alldeles för långa yttertyglar och vannes är överböjd. Det var lite vitsen, för att sträcka ut och mjuka upp musklerna i yttersidan, men det ser för jävligt ut så bilder får ni inte ;)

Det var markusträning idag och vi tränade böjning för att riktigt sträcka ut alla myskler i ryggen och sidan. Efter ett tag klickade det och allt bara funkade. Det är det bästa med att rida för instruktör, jag önskar tt jag hade en liten Markus som sa till mig varje ridpass när jag har för lång yttertygel och när jag glömmer bort att styra. Bilderna blev inte så bra och ligger på kameran, kanske de kommer upp ikväll eller imorrn, annars till helgen.

Det har kommit snö hit nu äntligen och det kommer vara minusgrader i minst tio dagar till. Den här vintern kan inte vara mer efterlängtad, efter månader med mörker, regn och lera.

Jag och Fia red ut i snön igår, och vi galopperade. Vannes var lite ömfotad där det var som hårdast, men ändå pigg och glad. Efter veckan med fruset utan snö, när marken var så hård, har han en del blåmärken i hovarna som såklart ömmar lite.

Imorgon är det markusträning och jag har nya ridbyxor. Kanske får ni bilder, eller kanske bilder från förra träningen som jag inte lagt upp än. Är det något någon vill se?

Jag tittar på Idrottsgalan just nu, där priset till Årets manliga idrottare just delades ut till Markus Hellner till nackdel för Rolf-Göran Bengtsson. Väntat kan man tycka och det är egentligen ingen överraskning. I sig stör det mig inte särskilt mycket, ridsport är ju inte den enda idrottsgren som får gå åt sidan för TV-sportens favoritgrenar skidåkning, fotboll och ishockey. Det är alltså inte därför jag blir så upprörd.

Men när de nominerade till priserna presenteras innan vinnaren avslöjas visar man idrottsmannen/kvinnans prestationer under året. När det är Marcus Hellners tur får man veta om VM-guld, VM-silver världscupsegrar. Allt är som det ska, visst har Hellner gjort bra ifrån sig och det ska han vara stolt över.

Så kommer Roffes tur. Några klipp med hästhoppning och en enda ynka listad prestation, världstvåa. Nog är det en prestation i sig med det kommer inte ett ord om grand-prixsegrar, världscupsegrar och framförallt Sveriges allra första individuella EM-guld i banhoppning. Inte ett ord!

Det här gör mig otroligt upprörd, irriterad och arg. Som tur är för mitt humör lyckades faktiskt Rolf-Göran Bengtsson kamma hem Jerringpriset, något som han verkligen är värd. Det visar att även om medierna går emot oss så kan vi folket, Sveriges hästfolk, visa vad vi vill och att vi inte låter oss tryckas ner. Länge leve ryttarna!

Igår red jag Vannes i ridhuset. För omväxlings skull bestämde jag mig för att använda stångbettet med dubbla tyglar, det måste vara nästan ett år sedan sist. Annars tycker jag att Vannes krullar ihop sig så mycket på stången och inte riktigt vågar söka sig fram till bettet men den här gången  gick det riktigt fint. Jag red inte superbra så han har ju gått bättre men han kändes mjuk och samarbetsvillig och allt som allt var det ett bra ridpass. Jag fick Fia till att filma när vi forcerade grinden, är det något som någon skulle vara intresserad av att se?

Idag sken solen från en blå himmel och luften kändes härligt frisk och torr. Det betyder uteritt! Vi gick genom skogen på en liten stig med mycket klättring och lyfta-på-fötterna-terräng. Bra träning för PonnyPlutt med andra ord. Han var alldeles flåsig och svettig trots att vi nästan bara skrittat så jag antar att det var ett välbehövligt träningspass för  både kondis och muskler.

Jag har längre dagar i mitt nya schema och ska dessutom försöka ta körkort snart också så jag kommer inte till stallet igen förrän på onsdag och det känns lite sådär. Men men, det är bara att härda ut.

Förlåt för att jag inte uppdaterat så mycket det senaste, men jag vill hinna vara i stallet så mycket som möjligt samtidigt som jag vill göra bra i från mig i skolan som tar mer och mer tid. Bloggandet är inte prio ett just nu men jag ska försöka hålla er uppdaterade om hur det går för mig och Vannes. Det värmer att det ändå tittar in folk och kommenterar trots min frånvaro, tack!

Sålänge ska ni få ett par versrader ur Hela min värld från Den lilla sjöjungfrun och en bild från mitt sommarparadis i Padjelanta.

När jag kom till stallet idag hade det precis mörknat och stjärnorna lyste. Det är fullmåne så jag tänkte att det är nog ganska ljust ändå så jag tog med Vannes på barbackapromenad i vinterkvällen. Det kom snö i förrgår som regnade bort igår men lite låg kvar i vägkanten och allt var väldigt mysigt. Sedan kom molnen. Stjärnorna och månen gömde sig bakom mörka slöjor och skogen blev mörk.

Nåja, det var mysigt i alla fall och Vannes var lika gullig som vanligt. Älskade ponny.

Mullebloggen utser Årets Luddöra 2012, rösta fram den luddigaste!

Igår fyllde jag arton år. Det betyder myndig, ansvar, vuxen. Och det betyder att min ponnytid rinner ut. Det här är mitt och Vannes sista tävlingsår, men tävlingar känns inte längre lika viktigt. Alla problem förra året, Vannes långa konvalescens, de ger perspektiv. Jag är så nöjd att bara lunka runt i skogen, helt kravlöst och utan ambitioner. Att ta dagarna som de kommer, och njuta av varje ögonblick.

Jag vill inte försöka jobba mot något som jag inte tror att vi kommer klara, och jag har insett att det kanske inte ens är särskilt viktigt för mig att hoppa och tävla. Jag vill mycket hellre åka på träningar, träffa annat hästfolk, få nya perspektiv och nya erfarenheter. Att tävla är kul, men det är inte själva tävlingsmomentet som jag gillar utan snarare att åka till ett nytt ställe, putsa upp alla grejor och visa upp sin snygga, välskötta ponny. Precis allt det kan jag få ut av att åka på en träning någonstans och då dessutom få inspiration och ny kunskap.

Jag är dessutom så himla sugen att prova på Working Equitation. Det verkar jätteroligt och jag tror att det passar mig och Vannes som ekipage bättre än dressyr och hoppning. Dessutom får vi använda vår dressyrsadel och jag får tävla Vannes hur länge jag vill.

Det stormade inatt, blåsten dröjde sig kvar långt in på dagen. Hästarna hade inte sovit så bra inatt och var ganska trötta allihopa så vi tog en lugn skrittrunda idag. Jag lät Vannes hitta en egen väg genom skogen så han fick lyfta på fötterna ordentligt men han släpade fötterna efter sig ändå. Trött ponny.

Nu är det också skitväder. Det kom lite snö igår men den regnade bort lika fort och det ska komma snöblandat regn imorgon. På fredag, då händer det grejer! Kan ni gissa vad?

Det stormade inatt, blåsten dröjde sig kvar långt in på dagen. Hästarna hade inte sovit så bra inatt och var ganska trötta allihopa så vi tog en lugn skrittrunda idag. Jag lät Vannes hitta en egen väg genom skogen så han fick lyfta på fötterna ordentligt men han släpade fötterna efter sig ändå. Trött ponny.

Nu är det också skitväder. Det kom lite snö igår men den regnade bort lika fort och det ska komma snöblandat regn imorgon. På fredag, då händer det grejer! Kan ni gissa vad?

Ojojoj. Jag var och red islandshästar igår med mamma och Fia. Jag fick rida ett jättegulligt sto, Dreyra, som jag verkligen gillar. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att ha en islänning, de är lagom stora och har så trevligt temperament. Dessutom är de så bekväma, tölt är absolut min favoritgångart. Dreyras sadel var däremot inte så bekväm så jag är alldeles öm i sittbenen nu. Det kändes på uteritten idag.

Förhoppningsvis åker vi till Island igen i sommar, det är verkligen något jag vill göra om.

2011 var inte vårt år. Vannes inledde Januari med en kortvarig hälta åtföljt av ryggont från februari till mars. Ett par markusträningar och clear-roundhoppningar avbrutna av mindre hältor hann vi med innan sommaren och Vannes första stora hälta i mitten på juni. Han blev frisk efter några veckor men bara ytterligare några veckor senare blev han sjuk igen. Återigen kom det onda i hovarna tillbaka efter en kort tids återhämtning och senare kom ännu ett anfall. Det fjärde. Orsaken till hältorna var inte uppenbara från början eftersom bara en hov i taget drabbades men vi kom ändå fram till att det var fång. I september blev Vannes av med järnskorna och hovarna har långsamt börjat få tillbaka sin naturliga form och storlek även om det ovanligt blöta vädret har sinkat en del. Oktober bjöd på de första promenaderna och tillslut, i november, efter fem månaders vila, kan jag sitta upp på Vannes igen. Sedan dess har det bara gått framåt. Vannes fick Easyboots så att vi kan utöka uteritterna ännu mer och vi tränade för Markus igen i December.

Årets största lycka och tillika största sorg tillkommer Altea. Vackra, underbara Altea. Vi hittade varandra igen, och förlorade varandra alltför snart. Den här gången för alltid. Jag kommer aldrig återse Altea, inte i den här världen. Något fick mig att kasta en blick mot henne i hagen påväg hem den där dagen i början på juni. Det var det sista jag såg av Irco's Altea, min läromästare och vän. Den snällaste och ärligaste av hästar och den trognaste av vänner. 2011 var hennes sista år, det tjugoförsta.