Flyger i vinden

Igår fyllde jag arton år. Det betyder myndig, ansvar, vuxen. Och det betyder att min ponnytid rinner ut. Det här är mitt och Vannes sista tävlingsår, men tävlingar känns inte längre lika viktigt. Alla problem förra året, Vannes långa konvalescens, de ger perspektiv. Jag är så nöjd att bara lunka runt i skogen, helt kravlöst och utan ambitioner. Att ta dagarna som de kommer, och njuta av varje ögonblick.

Jag vill inte försöka jobba mot något som jag inte tror att vi kommer klara, och jag har insett att det kanske inte ens är särskilt viktigt för mig att hoppa och tävla. Jag vill mycket hellre åka på träningar, träffa annat hästfolk, få nya perspektiv och nya erfarenheter. Att tävla är kul, men det är inte själva tävlingsmomentet som jag gillar utan snarare att åka till ett nytt ställe, putsa upp alla grejor och visa upp sin snygga, välskötta ponny. Precis allt det kan jag få ut av att åka på en träning någonstans och då dessutom få inspiration och ny kunskap.

Jag är dessutom så himla sugen att prova på Working Equitation. Det verkar jätteroligt och jag tror att det passar mig och Vannes som ekipage bättre än dressyr och hoppning. Dessutom får vi använda vår dressyrsadel och jag får tävla Vannes hur länge jag vill.