Flyger i vinden

 

 

För att lätta upp humöret gick jag och Vannes ut i hagen och lät Fia ta kort på oss i höstens alla färger. Det blev massor av bilder, så jag delar upp dem lite.

En sån hemsk dag idag! Jag försov mig en halvtimma, misslyckades på kemilabben, var för trött för att fatta på fysiken och hade håltimma till franskan innan jag slutade, halv fyra. Om inte det vore nog fick jag ett sms från Fia mitt på dan.

Det är dagar som de här, när himlen är blå, luften är klar och höstvindarna blåser friskt, som man helst av allt bara vill ge sig ut i skogen med sin fyrbenta vän, låta honom bära en över ängarna, genom skogarna, mot bekymmerslöshet och frihet.

Det är dagar som de här, när himlen mörknar tidigare, kylan tar sig igenom jackan och läxorna hopar sig, som man bara vill krypa upp i en fåtölj under en filt, titta på skräp-TV och dricka varm choklad.

Hösten är här, med mörker, regn och lera som följd.

Tur att jag inte kan rida, för det tog sin tid att få smutsponnyn ren. Han är förresten mycket bättre nu, haltar väldigt lite och äter inte smärtstillande längre.

Hej hopp!

Vi var på en snabb tur till Hööks igår, oj vad man hittade mycket fint man vill ha. De har massor med höstnyheter nu så man får kämpa för att hålla i sina pengar.

Bland annat blev jag sugen på ett sånt här pannband och schabrak

Sist men knappast minst förvånande stod jag och nöp i en sån här.

Jag gillar gamla prylar. Riktiga bruksföremål som tjänat många genom åren. Sådana som nästan har en själ.

Ett av mina favoritträns hittades på hästnet, för 80 kr. Det är mörkbrunt, fint kvalitetsläder, märkt "made in england". Säkert 20 år gammalt och använt på många ponnier förut. Tyvärr är det aningens för stort för Vannes så det har en hedersplats på min vägg.

Jag har en mörkblå dunfodrad fjällrävenjacka från 80-talet. Den var min mammas förut och är den varmaste och skönaste vinterjacka jag haft, och den håller säkert många år till.

När jag började skolan igen för hösten, fick alla varsin mattebok. Hälften av klassen fick nya och hälften fick gamla. Jag fick den äldsta och slitnaste. Men den är så fin, som den åldring den är har den svaret på alla frågor inpräntat i pärmarna, märken från alla tidigare ägare i marginalerna. Den andas ångest, lycka, lättnad, besvikelse och förhoppningar, alla de känslor som den berikat elever med sedan den trycktes för nästan tio år sedan. Jag är den sista som löser dess uppgifter, den sista som ritar små hästar mellan raderna och den sista som bär den med mig till och från skolan.

Jag gillar prylar som åldrats med värdighet. Saker som är preparerade med kärlek och arbete. Sådana som nästan har en själ.

Nytt är snyggt, men återskapar inte känslan man får av att ge nytt liv åt något som samlat damm i årtionden.

Jag har inte hunnit, och inte orkat blogga den senaste veckan. Jag har inte nån vidare lust nu heller, men jag vill ändå tacka de tappra som har varit inne här.

Vannes haltar fortfarande ganska grovt även om han är piggare än förut. Han äter smärtstillande och jag jobbar honom ingenting just nu. Alla hästarnas hovar har blivit sämre och ömmare  med de kopiösa regnmängderna och likaså Vannes, även om det inte märks så mycket jämte hältan. Det är mörkt när jag går upp om morgonen och skolan tar mer och mer energi. Det är alltså inte riktigt min tid just nu, känns det som.

Tack till dig som tog dig tid att läsa

Den här filmen är från i slutet av sommaren. Notera klappret av järnskor och min väldigt flåsiga stämma efter att jag sprungit.

Jag orkar inte mer. Allt känns så meningslöst.

Vannes haltar igen, vänster bak denna gången. Antagligen är det en hovböld, men ärligt talat vet jag inte.

Det är vid såna här tillfällen man sätter på Dållårátte, med Katarina Rimpi & Mandy Senger, och begraver sig i musiken.

Cette semaine je suis visité de Adèle, mon correspondant francais. Parce que, je ne vais pas pouvoir écrire trés beaucuop.

Och för er som inte riktigt hann med - den här veckan har jag besök av Adèle, min franska utbytesstudent. Därför kommer jag inte kunna skriva så mycket.

Jag tänkte åka upp till Vannes på onsdag, då är Adèle i Stockholm. Då blir det nog lite mer rida av, ute om det är fint väder, annars inne. Spännande, eller hur? Mer uppdatering kommer då :)

Det är gråmulet och regnar små små vattendroppar, sådär så att man blir blöt utan att man märker det. Imorgon kommer min franska utbytesstudent och det är massor att göra hemma, och det blir inte mindre stressat för att jag och Fia tänkt gå på bio i eftermiddag.

Och jag är så glad!

Jag var uppe i stallet i förmiddags och tränade Vannes i ridhuset och det gick så himla bra! Vi trickade lite, och buga satt som en smäck, sidvärts gick också jättebra, Kajsa var med och fick prova själv, och Vannes var så duktig så!

Sedan satt jag upp en liten stund, med remontgrimma bara, och Vannes Diamant var jättemjuk och härlig, han bjöd och var så glad och positiv. Vi travade ett varv och sen ville han inte skritta mer utan försökte öka takten hela tiden. Allt kändes bara bra och det verkar verkligen som att vi är påväg tillbaka nu, till dit vi var förut, innan allt det jobbiga började. Nu är det vår tid!

Frida undrade vad Yoga innebär. Yoga är ett av Vannes trick, inte så speciellt egentligen, men det kallas för Yoga, antagligen för att det ser ut som att hästen gör nån typ av yoga-rörelse ;)

Det ser lite roligt ut, men det är jättebra för att sträcka ut musklerna. Egentligen ska bakbenet lyftas lite högre än på bilden.

Imorgon kommer jag antagligen inte hinna uppdatera, så hoppas inte på för mycket. Men det är klart, vem vet vad som som hittar hit ändå?

Bara för att jag älskar bilden. Och min sötnin.

Bara en snabb uppdatering på vad jag och Vannes hittade på idag:

Lite tricks, sidvärts gick jättebra idag, och buga, snurra lite sämre och yoga jobbade vi inte så mkt med. De andra tre hästarna var också i manegen, alltid ett litet störningsmoment. Jag red lite, men barbacka i grimma så det var ju inte särskilt avancerat. Men Vannes var pigg och framåt så vi vågade oss till och med på att trava ett par steg.

Jag var ute med Mysak på promenad idag i skogen. Det var mysigt med löven som börjat skifta i gult. Det började blåsa i eftermiddags, en riktig höstvind som ger en lust att krypa ner i en fåtölj och sticka en halsduk.

Igår hade jag tänkt mig ännu en mysig skogspromenad, men väl uppe i stallet fick jag en häftig inspiration till trickträning i ridhuset, så trickträning i ridhuset it was!

Jag kämpade med att hålla Vannes fokuserad på mig och med hjälp av en väska full med äpple gick det helt okej. Vi tricksade både buga, yoga, backa, sidvärts och snurra. Longeringen får vi jobba på däremot, ponnyn vill bara gå iväg för det är ju så tråååkigt!

Vi promenerade i skogen idag. Eller snarare, vi lekte i skogen. Jag red lite, men gick mest, runt träd, uppför backar, över träd, nerför backar. Hela tiden på mjukt gräs eller mossa - perfekt för nyavskodda hovar med små strålar och dessutom bra träning för ryggen. Vannes ömmade på grusvägen och lite på asfalten, men ingenting i skogen. Han var däremot irriterad av älglopporna som försökte bita honom. Stackars ponny.

Vi tricksade lite i skogen också - buga och lite bergsgeten. Allt går med en väska full av äppelbitar! ;)

Numera är Vannes en skolös pålle. Eftersom stallägaren inte vill att hennes hästar blir sparkade av järnskor fick Vannes också dra av sig sina, och jag kan inte annat än hålla med henne om att man inte vill ta risken, för det kan ju bli riktigt otrevliga skador.

Det kändes lite konstigt på dagens promenad att gå på vägen utan att höra det hemvana hovklappret av järnskor mot asfalten, men ändå mysigt med de dova fotstegen.

Har du din häst barfota, eller med skor? Varför?