Med en själ
Jag gillar gamla prylar. Riktiga bruksföremål som tjänat många genom åren. Sådana som nästan har en själ.
Ett av mina favoritträns hittades på hästnet, för 80 kr. Det är mörkbrunt, fint kvalitetsläder, märkt "made in england". Säkert 20 år gammalt och använt på många ponnier förut. Tyvärr är det aningens för stort för Vannes så det har en hedersplats på min vägg.
Jag har en mörkblå dunfodrad fjällrävenjacka från 80-talet. Den var min mammas förut och är den varmaste och skönaste vinterjacka jag haft, och den håller säkert många år till.
När jag började skolan igen för hösten, fick alla varsin mattebok. Hälften av klassen fick nya och hälften fick gamla. Jag fick den äldsta och slitnaste. Men den är så fin, som den åldring den är har den svaret på alla frågor inpräntat i pärmarna, märken från alla tidigare ägare i marginalerna. Den andas ångest, lycka, lättnad, besvikelse och förhoppningar, alla de känslor som den berikat elever med sedan den trycktes för nästan tio år sedan. Jag är den sista som löser dess uppgifter, den sista som ritar små hästar mellan raderna och den sista som bär den med mig till och från skolan.
Jag gillar prylar som åldrats med värdighet. Saker som är preparerade med kärlek och arbete. Sådana som nästan har en själ.
Nytt är snyggt, men återskapar inte känslan man får av att ge nytt liv åt något som samlat damm i årtionden.
Ett av mina favoritträns hittades på hästnet, för 80 kr. Det är mörkbrunt, fint kvalitetsläder, märkt "made in england". Säkert 20 år gammalt och använt på många ponnier förut. Tyvärr är det aningens för stort för Vannes så det har en hedersplats på min vägg.
Jag har en mörkblå dunfodrad fjällrävenjacka från 80-talet. Den var min mammas förut och är den varmaste och skönaste vinterjacka jag haft, och den håller säkert många år till.
När jag började skolan igen för hösten, fick alla varsin mattebok. Hälften av klassen fick nya och hälften fick gamla. Jag fick den äldsta och slitnaste. Men den är så fin, som den åldring den är har den svaret på alla frågor inpräntat i pärmarna, märken från alla tidigare ägare i marginalerna. Den andas ångest, lycka, lättnad, besvikelse och förhoppningar, alla de känslor som den berikat elever med sedan den trycktes för nästan tio år sedan. Jag är den sista som löser dess uppgifter, den sista som ritar små hästar mellan raderna och den sista som bär den med mig till och från skolan.
Jag gillar prylar som åldrats med värdighet. Saker som är preparerade med kärlek och arbete. Sådana som nästan har en själ.
Nytt är snyggt, men återskapar inte känslan man får av att ge nytt liv åt något som samlat damm i årtionden.
Kommentarer
Postat av: Johanna
sv: kul att du tycker det! :)
ja, det är ju alltid kul hihi. Och tänkte ha en lite mer höstig design nu :)
Trackback
