Flyger i vinden

Vi var ute och red igår, jag, Vannes, Fia och Nöt. Det gick bra för det mesta, men Vannes har så himla mycket överskottsenergi, mest adrenalin. Han stod still för länge så nu exploderar han i glädjesprång såfort man vill galoppera. Vi måste bygga upp galoppmusklerna igen, starta om från ruta ett. Det känns väldigt jobbigt, men samtidigt är det ju bara att tacka och ta emot. Som Fia sa igår, om Vannes inte hade bockat, rusat och sprungit iväg, om han hade varit en snäll ponny som alltid gjorde som man bad honom om och aldrig busade, då hade han ju inte varit min Vannes. En Vannes utan bockningar är ingen Vannes, iallafall inte min Vannes, och jag älskar honom precis så som han är.