Flyger i vinden

Jag red i ridhuset igår, barbacka med halsring. Jag hade hackamoret också, men det är roligt att rida med halsring ibland. Då får man som ett kvitto på att man kan kommunicera med sin häst på andra sätt än med tyglarna. Det är ett ganska effektivt sätt att få veta hur mycket man faktiskt använder och förlitar sig på huvudlaget och ev bettet.

Det var iallafall inte riktigt det som var tanken med inlägget. Min mening var att beskriva hur otroligt fin Vannes var igår. Han var jättepigg och sprang ifrån min hela tiden när jag jobbade honom från marken, bara för att kunna komma tillbaka gång på gång.

Ridningen gick super. Jag hade travbommar på ena kortsidan så att han längde ut steget och sedan korta jag upp honom i en sluta på långsidan. Han fick med all fart in i slutan så det kändes som att ryggen höjdes minst en decimeter. Sedan skulle jag prova i högervarvet o0ckså, hans svaga sida, men då hade Fia precis börjat galoppera Nöt så Vannes tog sluta-hjälpen som en galoppfattning och galopperade ett halvt varv. Utan att bocka! Det kändes så bra att jag skrittade av och gick in i stallet, man ska sluta när det går som bäst.

Det känns så skönt att ha honom genomkollad och att vi gjorde något åt problemet innan det hann bli något stort och störde igångsättningen. Nu ska vi alla vara fräsha och glada och redo för ett nytt år av utmaningar!