Flyger i vinden

Nu i dagarna är det tre år sedan jag red Vannes första gången. Jag minns det såväl, Altea var halt och Kriss erbjöd mig att låna Vannes för en tur med Fia och Nöten. Vi red en kort bit med mest skritt och lite trav. Vannes hade på sig en grimma med tyglar till och en barbackasadel i fårskinn som gled runt hela tiden. Jag minns att var väldigt känslig gentemot Altea som jag red i vanliga fall, och mycket piggare.

Då hade jag inte kunnat tänka mig att han skulle vara så gott som min ponny tre år senare, fortfarande känns det lite overkligt. Även om jag inte kan rida just nu så kommer han föralltid vara den underbaraste ponnyn jag vet.