Älskade ponny
Jag sitter nedsjunken i spånet i hans box.
Han står alldeles stilla i det motsatta hörnet, med huvudet sänkt och ena bakbenet vilande.
Då och då kan man se hur det darrar i frambenet närmast mig.
Solen skiner in genom fönstret, den lyser mig i ögonen men värmer mina ben.
Det var kallt inatt.
Allt var täckt med ett tunt lager vattendroppar, som om en jättelik sprejflaska dragit fram över landskapet.
Luften är frisk och klar och ändå sitter jag här inne i stalldammet och tittar på den nästan svarta ponnyn som sträcker på sig likt en katt.
Jag kan inte hålla mig härifrån när jag väl kommit hit.
Det är något med hur hans öron spetsas när jag kommer in genom dörren.
Något med sättet han försiktigt genomsöker min handflata efter godisbitar.
Något med blicken jag får när jag reser mig upp för att gå.
"Ska du inte stanna? Ska du lämna mig här ensam?"
Jag kan bara inte lämna honom, inte när han ser sådär bedjande på mig. Hur skulle jag kunna göra det?
Min älskade.
Mitt allt.
Han står alldeles stilla i det motsatta hörnet, med huvudet sänkt och ena bakbenet vilande.
Då och då kan man se hur det darrar i frambenet närmast mig.
Solen skiner in genom fönstret, den lyser mig i ögonen men värmer mina ben.
Det var kallt inatt.
Allt var täckt med ett tunt lager vattendroppar, som om en jättelik sprejflaska dragit fram över landskapet.
Luften är frisk och klar och ändå sitter jag här inne i stalldammet och tittar på den nästan svarta ponnyn som sträcker på sig likt en katt.
Jag kan inte hålla mig härifrån när jag väl kommit hit.
Det är något med hur hans öron spetsas när jag kommer in genom dörren.
Något med sättet han försiktigt genomsöker min handflata efter godisbitar.
Något med blicken jag får när jag reser mig upp för att gå.
"Ska du inte stanna? Ska du lämna mig här ensam?"
Jag kan bara inte lämna honom, inte när han ser sådär bedjande på mig. Hur skulle jag kunna göra det?
Min älskade.
Mitt allt.
Kommentarer
Trackback
