Det bästa på länge
Jag och Vannes tog oss en liten uteritt för oss själva igår. Vi hann ut innan det mörknade, det blir ju så himla mörkt nu när det inte är nån snö ute. Vannes hade sina nya dojor på sig, det var första gången för mig och jag fick både positiva och negativa intryck från dem. De låter lite när hoven sätts i marken och känns allmänt klumpiga, lite som vandringskängor typ. Men de satt kvar på hovarna trots vått gräs och lera. Däremot har vi ju inte provat dem i galopp än men jag är hoppfull.
Det bästa med bootsen är att Vannes fick ett så härligt fritt steg och glad uppsyn, han gick på tårna och ville gå fortare samtidigt som han tog ut steget och sträckte ut. Precis som förr, då han alltid var svår att hålla in och helst ville springa jämt. Det får mig att fundera på hur länge han egentligen gått med onda hovar. Nåja, det är inget att älta. Det viktigaste är att världens bästa ponny är frisk och glad och vi kan rida ut igen. Det är värt allt!
Det bästa med bootsen är att Vannes fick ett så härligt fritt steg och glad uppsyn, han gick på tårna och ville gå fortare samtidigt som han tog ut steget och sträckte ut. Precis som förr, då han alltid var svår att hålla in och helst ville springa jämt. Det får mig att fundera på hur länge han egentligen gått med onda hovar. Nåja, det är inget att älta. Det viktigaste är att världens bästa ponny är frisk och glad och vi kan rida ut igen. Det är värt allt!
Kommentarer
Postat av: Johanna
sv: haha, vilken rolig dröm! x)
Trackback