När saknaden är som störst
Det är sådana här morgnar som jag saknar Altea som mest. När termometern kryper under noll och allt glittrar silvervitt när solen färgar himmelen orange och rosa.
Jag saknar att känna hennes lurviga päls under mina ben. Jag saknar att gräva in händerna i hennes kolsvarta man. Jag saknar att titta ut på världen genom hennes stora, svartkantade öron.
De vackraste av morgnar gör sig bäst från hennes rygg. Hon hade aldrig bråttom, hon lät en bara vara.
Min älskade Altea, du fattas mig!
Jag saknar att känna hennes lurviga päls under mina ben. Jag saknar att gräva in händerna i hennes kolsvarta man. Jag saknar att titta ut på världen genom hennes stora, svartkantade öron.
De vackraste av morgnar gör sig bäst från hennes rygg. Hon hade aldrig bråttom, hon lät en bara vara.
Min älskade Altea, du fattas mig!
Då när det fortfarande var vi
Kommentarer
Trackback
