Saknaden väller fram när ingen ser
Att det kunde bli vi igen, det trodde jag aldrig.
Ändå fick vi en liten stund till, ett ögonblick av hopp, framtidstro och kärlek.
Men allt har ett slut, och den här gången var det absolut och oåterkallerligt. Det blir aldrig vi två igen, på den här sidan regnbågen. Men alla minnen sparar jag i hjärtat. Där ska de stanna tills vi möts igen, långt bortom molnen. När tiden är inne ska vi mötas igen. Älskade Altea, vi möts igen.
Du fattas mig
Din Mela
Din Mela
Kommentarer
Postat av: fridan
fina altea. nu slipper hon ha ont!
sv: uff då! hovböld är ju inte kul! men bättre det än andra värre skador ändå.
Trackback
