Flyger i vinden

Jag har varit iväg och köpt en sadeltvål och en blå plastlåda. Jag har mycket minnen i de där blå lådorna. De symboliserar ridskolan, och att var lite förmer än andra "ridskoleungar". Det är de som hänger i stallet varje dag som putsar träns med den där tvålen. Även om den blå lådan ligger framme tillsammans med några svampar och en spann vatten så är den så ouppnåelig för de som bara kommer för sin lektion en gång i veckan. Jag använde aldrig ridskolans sadeltvål i den blå lådan.

På ridläger fanns den också, och den använde jag tills lägerhästens alla grejor var skinande rena och mjuka. Där kunde ridskolebarn som jag kunde känna sig som stalltjejer med händer som luktade av glycerintvål och läder. Det var det jag älskade mest med att vara på ridläger, att vara i stallet och sköta stallsysslorna.

Sedan hittade vi stallet med de lurviga hästarna, jag mötte Altea och putsade hennes träns varje dag med sprejtvålen jag köpt på GeKås. Nu har jag tagit ett steg längre och skaffat mig en kladdig glycerintvål i en blå plastlåda.

Bild lånad från www.hoppla.se