Filmtajm!

Jag var ute på promenad med Vannes när jag kände att jag ville visa er lite av den dimmiga, halvmörka skogen vi färdades genom. Visst förstår ni vad jag menar med det trolska och mystiska?



Mina Movie Maker-skills är kanske inte dem bästa, men jag försöke iallafall ;)



Precis som förut

Jag och Fia var uppe sent i stallet idag. Solen hade redan gått ner och det började mörkna. Men det var nästan bara mysigt, jag gillar att vara ute i mörkret. Vi drog på oss reflexerna och gav oss ut, precis som forna kvällar.

Vannes travade rent idag, superhärligt. Kanske kan vi sätta igång snart igen, men jag ska inte hoppas för mycket. Då blir man bara besviken.

Så här såg vi iallafall ut idag, jag och mysponnyn! :)


Sous la soleil

Tu es le plus beau pour moi, mon cher





Du är den vackraste för mig, älskade ponny


Spring i benen

Vannes var så lycklig över att få komma ut och jag blir så glad av att titta på bilderna. Älskade, älskade ponny!









I oktobers gröna gräs

Ett par av bilderna från igår. Jag ryktade ponnyn i en timma, men det brydde sig inte Vannes om. Han rullade sig i första bästa lerfläck han kunde hitta.





Jag håller vad jag lovar, jag

Här kommer en bild på Vannes nya grimma:



Jag fick den av Rebecka eftersom den var för liten för Kjarni, men på Vannes passar den perfekt.


Det behövs inte så mycket mer

Vi följde med Fia och Nöten ut idag. De skulle rida till en äng där de kunde springa runt lite. Jag tänkte:

Vad bra, då kan Vannes följa med ut om vi går lite lugnt dit så kan han stå och äta medans Fia rider.

Så tänkte jag. Så tänkte inte Vannes. Han tänkte:

Ja vad roligt att komma ut och springa!

Och så satte han iväg i galopp och avslutade med en bockserie. Jag blev förstås lite orolig att han skulle överanstränga sin fot och bli halt igen men mest blev jag bara glad. För att han var glad och för att han kände sig så bra att han ville ge sig ut och bocka och galoppera. Man ska inte hoppas för mycket, men förhoppningsvis blir han inte halt fler gånger utan vi kan komma igång med ridningen snart!



Kameran var med och fler glädjebilder kommer senare!


Lättnaden sprider sig ännu en gång

Åh så skönt! Vannes haltade nästan ingenting när jag var uppe i stallet idag och hans strålar har blivit lite bättre. De sprejas med kopparsulfat löst i äppelcidervinäger varje dag för att få bukt med rötan.

Jag ryktade honom lite, men han var inte riktigt på humör för det idag så vi stod mest bara och mös. Det är verkligen så härligt att bara stå och mysa tillsammans. Jag pillar lite på Vannes mule och klappar honom i ansiktet och Vannes vilar huvudet mot mig. Så kan vi stå jättelänge.

Vannes har förresten fått en ny grimma. Vill ni se bild?

Hehe, Både jag och Vannes visar oss från vår bästa sida ;)


Att leda en häst till vatten

"Man kan leda en häst till vatten
men inte tvinga den att dricka"

Det är väl ett ganska välkänt ordspråk som jag fick veta av idag. Fast med mat blandad med butta. Vannes tyckte att det smakade äckligt och ville inte alls ha fastän att han redan ätit lite av det och inte fick någon annan mat förrän han gjort slut på det.

Efter ett tag gav jag upp med trugandet och vi stod bara och myste en lång stund. Vannes somnade nästan med mulen i min famn.

Men han måste ju äta upp maten så det slutade med att jag handmatade honom. Då gick det ner lätt som en plätt. Ponnier är underliga.

 


Lördagsmys

Fia är ute och rider med Nöten, jag och Vannes slappar i stallet.



Ner som en pannkaka. Fast lägre.

Vannes var i princip blockhalt idag. Han hoppade nästan på tre ben och ville inte gå ut i hagen igen nu ikväll, så han fick stå kvar inne. Jag hade så dåligt samvete för att lämna honom där ensam, men det vore grymt att låta honom vara ute. Jag vet inte riktigt hur vi gör nu, det är ju inte jag som äger Vannes så jag kan inte bestämma något hur mycket jag än vill.

Nu hoppas jag bara att han blir bättre, och det snart, för det här är bedrövligt. Jag blir ledsen av att bara se honom såhär, och han blir ledsnare för varje dag. Han äter iallafall som en häst, nästan glupskare än vanligt. Det är ju alltid nåt.

Älskade vän


Tusen dagar, tusen nätter

Nu i dagarna är det tre år sedan jag red Vannes första gången. Jag minns det såväl, Altea var halt och Kriss erbjöd mig att låna Vannes för en tur med Fia och Nöten. Vi red en kort bit med mest skritt och lite trav. Vannes hade på sig en grimma med tyglar till och en barbackasadel i fårskinn som gled runt hela tiden. Jag minns att var väldigt känslig gentemot Altea som jag red i vanliga fall, och mycket piggare.

Då hade jag inte kunnat tänka mig att han skulle vara så gott som min ponny tre år senare, fortfarande känns det lite overkligt. Även om jag inte kan rida just nu så kommer han föralltid vara den underbaraste ponnyn jag vet.

Som om det alltid varit vi

 


Ja, det är vackert om hösten

Som om skogen var i brand







Fia har tagit bilderna


Mot oändligheten

Du är det finaste jag vet





 







 


Fler fotografier









Fia har tagit bilderna


Naturen klär sig i rött, gult och orange

För att lätta upp humöret gick jag och Vannes ut i hagen och lät Fia ta kort på oss i höstens alla färger. Det blev massor av bilder, så jag delar upp dem lite.

Här kommer de första









Vissa dagar bara är sådana

En sån hemsk dag idag! Jag försov mig en halvtimma, misslyckades på kemilabben, var för trött för att fatta på fysiken och hade håltimma till franskan innan jag slutade, halv fyra. Om inte det vore nog fick jag ett sms från Fia mitt på dan.

"Hörde från Lovisa nyss
att Vannes blivit halt på
andra fram och att de är
rädda för att det är fång.."

Orken rann ur mig på en bråkdel av en sekund och labrapporter kändes plötsligt så otroligt oviktiga och långt borta. Jag ville helst bara stoppa musik i öronen och glömma verkligheten för en stund. Jag orkar inte mer elände. Ena foten hinner precis bli bra innan det är nästa.

Ge mig styrka




Jag kom till stallet och ponnyn såg ut som en lerpöl

Hösten är här, med mörker, regn och lera som följd.

Tur att jag inte kan rida, för det tog sin tid att få smutsponnyn ren. Han är förresten mycket bättre nu, haltar väldigt lite och äter inte smärtstillande längre.

Hej hopp!



Som ett slag i magen

Jag orkar inte mer. Allt känns så meningslöst.

Vannes haltar igen, vänster bak denna gången. Antagligen är det en hovböld, men ärligt talat vet jag inte.



Pick a star on the dark horizon and follow the light


Det är vid såna här tillfällen man sätter på Dållårátte, med Katarina Rimpi & Mandy Senger, och begraver sig i musiken.





På förfrågan

Frida undrade vad Yoga innebär. Yoga är ett av Vannes trick, inte så speciellt egentligen, men det kallas för Yoga, antagligen för att det ser ut som att hästen gör nån typ av yoga-rörelse ;)

Det ser lite roligt ut, men det är jättebra för att sträcka ut musklerna. Egentligen ska bakbenet lyftas lite högre än på bilden.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
Startsida

Vem flyger?